Skärp till dig Aina.
Så, varfölr har jag inte sökt jobb än riktigt på riktigt sen jag flyttade hem från Sverige?
Mycket beror på att jag är en lat jävel, ligger hellre hemma i sängen än att ta tag i saker och ting. Dock fungerar inte livet så, man kan inte kasta bort det på ingeting, men i tankarna låter de som ett lockande liv.
Men mest beror nog på att jag är rädd att misslyckas, rädd att få en massa nej, rädd för att inte få ett jobb eller få ett jobb och de sedan inte tycker om mig. Men att sitta/ligga hemma i sängen för inte saken bättre. Jobbigt att inse fakta.
Mycket hänger nog på att jag misslyckades i sommrars.
Att jag trivdes först riktigt bra med jobbet på Josefina och chefen där var så rar och snäll, rätt bra arbetstider med. Och sedan rekomenderade min dåvarande chef till ett bra ställe, StureHof vid stureplan. Jag började där och saker flöt inte på så bra som jag hade hoppats. Tempot var så högt och den nyutbildade kock Aina hängde inte med i deras tempo. Att jobba i 17 timmar och vila knappt 30 minuter på hela dagen, komma hem vid 5 och va på jobb till 8 och jobba i 17 timmar till var inte riktigt min grej, de var inte mänskligt. Många tyckte att "bit ihop, du får pengar" men pengar betyder inte allt, man ska orka med. Dessutom att jag knappt hade någonstans att bo och mitt dåvarande förhållande inte fungerade gjorde inte saken bättre. Allt rasade samman.
Ett möte med dåvarande chefen fick stop på allt, han berättade att jag inte var tillräckligt bra för jobbet och att de var synd för han hade hört så mycket bra om mig och han förväntade sig så mycket. Sånt är jobbigt och höra. Även fast jag själv skulle berätta för han att jag inte var "mannen för jobbe" så hann han före och jag fick mer eller mindre sparken.
Det var jobbigt. Jag grät. Jag gråter nu när jag skrivet detta men skönt att skriva av sig.
Mycket beror på att jag är en lat jävel, ligger hellre hemma i sängen än att ta tag i saker och ting. Dock fungerar inte livet så, man kan inte kasta bort det på ingeting, men i tankarna låter de som ett lockande liv.
Men mest beror nog på att jag är rädd att misslyckas, rädd att få en massa nej, rädd för att inte få ett jobb eller få ett jobb och de sedan inte tycker om mig. Men att sitta/ligga hemma i sängen för inte saken bättre. Jobbigt att inse fakta.
Mycket hänger nog på att jag misslyckades i sommrars.
Att jag trivdes först riktigt bra med jobbet på Josefina och chefen där var så rar och snäll, rätt bra arbetstider med. Och sedan rekomenderade min dåvarande chef till ett bra ställe, StureHof vid stureplan. Jag började där och saker flöt inte på så bra som jag hade hoppats. Tempot var så högt och den nyutbildade kock Aina hängde inte med i deras tempo. Att jobba i 17 timmar och vila knappt 30 minuter på hela dagen, komma hem vid 5 och va på jobb till 8 och jobba i 17 timmar till var inte riktigt min grej, de var inte mänskligt. Många tyckte att "bit ihop, du får pengar" men pengar betyder inte allt, man ska orka med. Dessutom att jag knappt hade någonstans att bo och mitt dåvarande förhållande inte fungerade gjorde inte saken bättre. Allt rasade samman.
Ett möte med dåvarande chefen fick stop på allt, han berättade att jag inte var tillräckligt bra för jobbet och att de var synd för han hade hört så mycket bra om mig och han förväntade sig så mycket. Sånt är jobbigt och höra. Även fast jag själv skulle berätta för han att jag inte var "mannen för jobbe" så hann han före och jag fick mer eller mindre sparken.
Det var jobbigt. Jag grät. Jag gråter nu när jag skrivet detta men skönt att skriva av sig.
______________________________________________________________
Nu har de gått några timmar sedan jag skrev den första biten... Jag vill inte ha en massa frågor om varför jag inte söker jobb eller liknande, jag vet faktiskt inte.
Idag har jag faktiskt skrivit samman ett CV, försökt mitt bästa. De kanske inte är det bästa men de är i alla fall något. Eftersom pappa tyckte att jag skulle göra annat idag när jag tänkte söka jobb så ska jag göra de imorgon istället. Nu tänker säkert ni flesta att de är bara en dum ursäkt att min pappa tyckte att jag skulle göra annat, och de är de kanske? Men för en gång när jag verkligen tar tag i saken s¨blir jag stoppad, ska skicka mitt cv till en massa ställen imorgon istället för nu ska jag mer eller mindre sova fast klockan bara är 21:29 finsk tid. Min hals känns som trubbiga knivblad och jag vill bara sova.
Aja, skönt att skriva av sig lite
Idag har jag faktiskt skrivit samman ett CV, försökt mitt bästa. De kanske inte är det bästa men de är i alla fall något. Eftersom pappa tyckte att jag skulle göra annat idag när jag tänkte söka jobb så ska jag göra de imorgon istället. Nu tänker säkert ni flesta att de är bara en dum ursäkt att min pappa tyckte att jag skulle göra annat, och de är de kanske? Men för en gång när jag verkligen tar tag i saken s¨blir jag stoppad, ska skicka mitt cv till en massa ställen imorgon istället för nu ska jag mer eller mindre sova fast klockan bara är 21:29 finsk tid. Min hals känns som trubbiga knivblad och jag vill bara sova.
Aja, skönt att skriva av sig lite
/ Aina
Kommentarer
Trackback
